' I need proof before I dare to open this heart -

-
Jag önskar att jag kunde behandla ord som vissa andra kan. Jag antar att det handlar om hur väl man känner sig själv. Hur väl man vågar släppa sina tankar att flyga. Hur väl man egentligen ens vågar känna. Jag vill inte direkt kalla mig känslokall för det är jag inte. Jag vill heller inte kalla mig för empatins drottning. Jag är vanlig, inte tom. Jag är vanlig, inte helt öppen. Jag är vanlig, men trots det - rädd. Rädd för att våga öppna mig, öppna mig för mig själv. Inbillaningssjuk, då jag intalar mig själv att jag inte har tid. Inte har tid att gräva, att leta efter det som egentligen känns, det som jag vet egentligen finns. Rädslan leder till min oförmåga att kunna binda ihop ord till vackra, meningsfulla, poetiska meningar. Oförmågan gör mig smått avundsjuk på de människor som kan bilda texter där orden målar vackra bilder. Jag önskar jag kunde lära mig, lära mig formulera känslorna som jag innerst inne vet döljer sig i mitt inre - med ord

Idag:
Death cab for cutie - Soul meets body

' Together we're invincible -

-
Nyår var en lyckad kväll.

Sommar är temat. Paraplydrinkar och grillning är ett måste. Nervösa blickar på pilen - sanning & konsekvens. Lättklädda kroppar dansar till sommardängorna. 12slaget närmar sig. Alkoholen sprider sig märkbart i kroppen. Ruset är ett faktum. Stämbanden slits - Singstar. Klockan är någon minut ifrån 12. Markoolio - Millennium 2. Nedräkning. Fyrverkerier & Champagne. Festen fortsätter och kvällen är fulländad. Tack för det fina året 2oo8 ni har låtit mig dela med er. Jag älskar er. <3

Patric & Millie - ni är det där extra som gör vardagen lite lättare att ta sig igenom. Ni betyder så mycket, om inte mest. Jag hoppas ni förstår och vet det. Kärlek. <3