' 7 years and 50 days .. -

.. Låten som du och jag så ofta lyssnade på tillsammans. För övrigt är våra musiksmaker som vatten blandat med olja, dvs. de går åt helt skilda håll och verkar aldrig riktigt kunna samsas. Just nu känns det som att vår vänskap har skurit sig på samma vis. På något sätt gick vi från att vara ett och samma ämne till att bli två helt olika. Det ena kan inte binda till det andra och tvärt om. Detta gör mig så jävla illa. Det gnager i bröstet. Hjärtat som redan är skadat sitter endast ihop med tunna, tunna trådar. Dessa håller nu på att släppa taget om köttet och rivs sakta upp. Jag undrar om du ens förstår denna smärta!? Men vad vet jag? Jag har SÅ OFTA fel.

Jag vet att det är mina handligar som har fört oss hit där vi nu är. Jag visste redan tidigare att jag inte hade många chanser kvar. Det jag inte visset var att det bara fanns 1 kvar - den har jag nu bränt. Jag gjorde ingenting för att såra dig, jag var svag och förvirrad. Jag hatar främst mig själv, men är samtidigt arg och ledsen på dig. Det känns inte som att du vågar kämpa, eller du vill kanske inte ens? Men jag är beredd att kämpa, kämpa tills jag blöder.

Jag är beredd att kämpa, kämpa tills jag blöder.

Du har varit med mig så länge. Första ciggen, första fyllan, första hjärtesorgen. Vi har så många minnen, jag kan inte leva med att vi inte längre kommer att skapa några nya tillsammans. Det är detta jag kommer kämpa för. Jag vill att du fortfarande ska kunna sitta och klappa mig i håret och viska i mitt öra att allt kommer att bli okej igen. Jag behöver ha dig vid min sida, allra mest då jag som så många andra gånger förr inte orkar stå på mina egna ben. Jag vill också på detta sätt få finnas för dig. Jag har så många framtidsdrömmar, framtidsdrömmar som du var med i. Norge. Huset. Hundaran. - Detta bara för att nämna några. Jag vet inte vad jag ska drömma längre. Du försvann. Du försvann på några sekunder. Jag kände aldrig riktigt den tickande bomben, jag vågade kanske aldrigt leta. Den har nu fallit på oss, på vår vänskap och förstört allt fint. Jag ber om ursäkt för att det var jag som tappade den.

Du skrev till mig att det känns som att jag redan gett upp om vår vänskap. Du har SÅ FEL där. Jag är villig att göra vad som helst. Det sista jag skulle ge upp är dig och din vänskap.

Det är enligt mig alldeles för tidigt för oss att ge upp. Jag vill inte ha rökt den sista ciggen med dig, ha haft den sista fyllan med dig. Du är dock än så länge min största hjärtesorg, men jag hoppas och vill verkligen att du ska hjälpa mig ur nästa och sista.

Camilla Millie Ekman, jag Älskar dig nu och för evigt! Du är mitt blod och hur du än gör så är jag ditt. Detta är en lite pettitess i universum för mellan oss finns det så mycket mer än blodsband. Jag är så ledsen för det jag har gjort mot vår vänskap och hoppas att du någon dag kommer att kunna förlåta mig. Handligarna ikväll utfördes under förvirring. Jag var sönder, jag ÄR sönder. Jag behöver dig för att kunna bli hel. Laga mig! <3